Deltagande i parad med danskursen

För ett par veckor sedan fick jag reda på att vi i dansen skulle ha något uppträdande en bit fram i tiden. Jag hoppades att uppträdandet skulle vara någon gång medan jag skulle vara i Amazonas (25-30 oktober) så att jag skulle slippa ens fundera över om jag skulle vara med eller inte. Men datumet var 20 oktober så den obekvämheten slapp jag inte undan. Till en början hade jag ungefär noll koll på vad som skulle hända men att inte veta vad som pågår är jag redan van vid. På danslektionerna snackade vi en del om vilken klädsel vi skulle ha och jag satt väl lite småstressad och försökte förstå. Sen övade vi förstås väldigt mycket på koreografierna.

Datumet för uppträdande kom närmare och jag förstod att vi skulle dansa i en parad på gatorna. Jag började bli lite stressad över klädseln för det var några saker vi behövde köpa. Dessutom har jag ju en tendens att inte vilja fråga när jag inte förstår för jag gillar inte att vara ett problem. Det någon del av mig ännu inte har fattat är att det ofta bara blir mer problematiskt om jag inte frågar. Själva dräkten fick vi ta mått för och få skräddarsydda men vi behövde några andra saker, som vita tygshorts och svarta skor. Jag sköt upp att fråga min värdmamma om hon kunde hjälpa mig att införskaffa det som fattades till bara några dagar innan men det löste sig så nu har jag dessutom ett par nya svarta snygga "gympaskor" som jag velat ha så länge.

I alla fall så fick jag reda på att dagen innan själva paraden skulle vi också ha ett annat uppträdande. Det var någon festival för att fira vår provins Santo Domingo de los Tsachilas och vi skulle har dansen som ett inledande bidrag. Där skulle jag också vara med så min äldsta värdbrors flickvän fick hjälpa med med håruppsättning och smink. Jag var rätt nervös och tänkte hela tiden att jag skulle glömma koreografin men det gick bra! Jag tyckte också det var en så fin känsla av samhörighet att vara där med de andra i dansen med samma kläder och allt. Jag har ju bara varit med i dansen i typ en månad men ändå kände jag mig som en i gänget.

Dagen därpå var jag först till danslokalen och blev sminkad av min danslärare. Det var inga små mängder smink kan jag ju tala om och efter kanske en timma hade jag blåglittriga ögonlock och paljetter i halva ansiktet. Dumt att jag inte tog bilder på det. Jag är inte så bra på det där med att ta bilder på saker som andra och jag i framtiden kanske finner intressant. I alla fall kom folk allt eftersom och gjorde sig iordning och jag satte på mig dräkten och promenerade runt i cirklar av nervositet.

Sen var det dags. Vi gav oss iväg i en minibuss och kom fram till startplatsen. Vi tramsade runt lite men sen började själva paraden och då var det bara att dansa. Vi hade fyra låtar varav jag kunde koreografin till två av dessa. Dansgänget hade lärt sig de andra två koreografierna när jag ännu inte hade börjat i kursen så jag skulle helt enkelt promenera bakom lite fånigt när jag inte kunde dansen. Det var roligt att dansa och jag gjorde det med mycket energi trots att jag gjorde fel då och då. Men jag tyckte faktiskt inte om att jag inte kunde vara med i alla danser för det kändes rätt dumt att bara gå bakom halva tiden.

Jag var inte så fokuserad på själva publiken så jag hade inte så bra koll men det var mycket folk och många tog bilder. Efter kanske en och en halv timma var vi framme vid mål och de flesta var vid det laget dränkta i svett och extremt trötta men nöjda. Vi tog bilder och pratade en stund. Jag tyckte att det var en väldigt rolig upplevelse och jättekul att faktiskt vara med själv.

Uppträdande dagen innan paraden

Jag och dansläraren

Från paraden