torsdag 12 oktober 2017

Helg på stranden

I helgen åkte mina värdföräldrar, jag och Samuel till stranden. Vi åkte till en provins i landet som heter Esmeraldas och bodde i någon väns hus i ett område som var ganska annorlunda från staden jag bor i. Orten var fattigare och enligt mig också mysigare. Det var på ett par minuters promenadavstånd till havet med smågator och hus och få bilar. Jag tänkte att om jag hade bott där hade jag gärna tagit promenader då och då medan det i min hemort inte är ett lika lockande alternativ. Tyvärr var det dock ganska nerskräpat och smutsigt och eftersom att det är en fiskeort vi var i luktade det rätt illa på sina ställen. Trots det tyckte jag mycket om stället och det var nästan lite skönt att komma en mindre ort, det kändes mycket lugnare på något sätt.

Vi var bara där i två dagar så vi hann inte göra jättemycket men det vi gjorde var i alla fall trevligt. Vi kom fram på eftermiddagen och tog då en liten promenad för att se området. Vi tittade på havet och jag fick se vad jag tror är mangrove-träd. Vi tog oss tillbaka och åkte med bilen en bit bort till en annan ort ungefär när det började skymma. Där promenerade vi också omkring. Det fanns mycket fina kläder här och var så jag tänkte att det var lite synd att jag lämnade pengarna i huset. Det fanns en lång strand som vi gick längs med i mörkret och det enda som fattades var en stjärnklar himmel. Sen blev jag tvingad att slå mig ner för att få flätor ordnade vilket är vanligt vid stranden, alltså småflätor över hela huvudet. Jag vägrade dock få så många så jag gick med på att få fyra på sidan. Det är såpass traditionellt att folk i skolan som såg mig direkt kunde gissa att jag åkte till stranden.

Efter ett par timmar i den andra orten (som heter Atacames och är populär bland turister) åkte vi tillbaka till huset och gjorde middag. I brist på internet och något att göra befann sig alla i vardagsrummet och där berättade min värdmamma en historia. En bekant till henne hade varit på utbyte i USA, men hon åkte genom att hitta en värdfamilj på internet som hon skulle betala till varje månad. Huset skulle vara stort och fint och de skulle ha en bra bil. Men när hon blev upplockad på flygplatsen ett par timmar försent stämde inte bilderna överens med verkligheten. Hennes skola var två timmar bort med bilen som hon behövde köra själv och hon behövde handla allt hon behövde själv, inklusive mat. Kvinnan i familjen behandlande henne inte alls bra och visade sig också vara prostituerad. Flickan fick hjälp från skolan att bo någon annan stans så det verkade som att det inte slutade lika hemskt som det började. Att höra det här fick mig i alla fall att känna mig så tacksam över att jag bor i en bra familj där folk faktiskt bryr mig om mig. Väldigt bra ögonöppnare.

Dagen därpå var det långpromenad på stranden som gällde. Vi såg den stranden dagen innan men då var den täckt med vatten. Tidvatten här är alltså en grej för under dagen gick det bra att gå där. Havet hade vi på höger sida och något bergsliknande på vänster. Däremellan fanns ett tiotal meter sandstrand och gropiga klippor där vi gick. Jag tänkte ett par gånger att jag verkligen har valt ett häftigt land. När vi hade gått en bra bit stannade vi till och badade. Jag hade skoj och ritade mängder med hjärtan i sanden och även de tre viktiga orden "livet e gött". Samuel gjorde ett fängelse av sand för eremitkräftor. Ever försökte attackera de orange krabborna.  Vi gav varandra massage med sand. Vi hade det helt enkelt allmänt trevligt på stranden.

Först när vi var hemma och duschade insåg jag att jag hade bränt mig i solen. Jag undrade hur det var rimligt för det var inte ens soligt ute och hade det varit i Sverige hade inte ens jag som är så noga med solkräm oroat mig. Men värre blev det och när vi kom hem till Santo Domingo var det uppenbart att det inte var en dålig bränna jag bade fått. Helt rött var det och ont gjorde det flera dagar. Nu har jag lärt mig att ekvatorsolen inte är att lita på och jag är nöjd över att bo i en stad med relativt lite sol.

Lite osäker på vad Samuel håller på med på de båda föregående bilderna.

Min nya bränna.

2 kommentarer:

  1. Som alltid, roligt att läsa. Ja, nog verkar det som om du fått en väldigt bra familj! Och dom tar med dig på saker, dom vill att du ska få se mer av sitt land. Promenaderna på stränder som du beskriver ger mig tankar om stränder. Stränder är nog bland det finaste man kan gå på! Här går livet sin gilla gång. För en vecka sedan hade Olle sitt femtioårskalas. Det var väldigt roligt, och Lisa var en fantastisk toastmaster. KRAM

    SvaraRadera
  2. Finns det inget foto på Annika i flätor?

    SvaraRadera