Min skola i Ecuador

Den ecuadorianska skolan är annorlunda mot den svenska på fler sätt än att de har skoluniform. Det finns ett par olika typer av skolor; privata, allmänna, katolska och militära. Privata skolor kan vara rätt dyra och något prestigefulla men i vissa fall verkar undervisningskvalitén svaja. Allmänna skolor tillhör staten och kostar inte. Vissa av de är lite osäkra men långt ifrån alla, och många av de är riktigt bra. Katolska skolor är som man hör på namnet kristna men skiljer sig inte så mycket från icke-kristna skolor annat än att man brukar börja dagen med en morgonbön och att man nån gång ibland har gudstjänst. Militära skolor vet jag väldigt lite om men är inte så dramatiskt som det låter. Vad jag har hört lär de sig att marschera och vråla högt men inte så himla mycket annat militärrelaterat än det.

Den skolan jag går på heter Unidad Educativa Marista PIO XII och är katolsk. Skoldagen börjar klockan 07:15 och avslutas klockan 13:15 varje dag måndag till fredag. Vi har åtta lektioner på 40 minuter vardera varje dag och två raster, den ena är 25 minuter och börjar klockan 09:15 och den andra är 15 minuter och börjar 11:40. Man har alltså inte rast mellan varje lektion som vi generellt sett är vana vid i Sverige utan man har flera lektioner på rad. Varje klass har sitt egna klassrum som man alltid är i och i min klass består av ungefär 45 elever. Under skolåret finns det ett långt lov och det är under februari och mars här i kustregionen. I höglandet är lovet i stället under juli och augusti.

På min skola finns en kafeteria som säljer lite olika man kan gå och köpa för en liten peng på rasterna. Det blir ofta krig där när man kan köpa pommes med korv för det vill exakt alla ha och man vill ju gärna hinna äta upp tills lektionerna börjar (mat är förbjudet i klassrummet). I skolområdet finns det en enorm gräsplan där de ibland har skolgympan. Oftast så förs dock de lektionerna i ett område som har cementgolv och ett tak men ändå inte är inomhus. I huvudbyggnaden har administrativ personal sina kontor. Klassrummen ligger i långa byggnader längsmed uteområdet.

När man tänker på att vi är så många tonåringar i samma lilla klassrum kan man komma på tanken att det kanske är exakt hur dålig ordning som helst. Så är dock inte fallet. Här är systemet annorlunda och eleverna vet mycket väl konsekvenserna om de inte sköter sig. Det handlar inte bara om att lärarna blir irriterade om folk snackar utan snarare om att de vet om att undervisningen är viktig och att det kan bli problem om man får dåliga betyg. Betygen är också annorlunda här och räknas på ett annat sätt än vad jag är van vid ifrån Sverige. Man får betyg från 1-10 medan allt under 7 är underkänt. På prov räknas antal poäng som summeras till max 10 och antal poäng blir så ens betyg. Lyckas man inte få godkänt i slutet av terminen har man ett par chanser (inklusive obligatoriska kurser under lovet) att förbättras men lyckas man inte blir man tvingad att gå om årskursen i en annan skola.

Utbildningen här verkar inte handla särskilt mycket om att tänka och reflektera själv utan snarare att lära sig ord för ord vad läraren säger. Ofta får man läxor till dagen därpå och flera prov under en dag. Inlämningar skiljer sig ofta ordentligt från de svenska. Här är det ofta väldigt viktigt att göra läxor och liknande så kreativt som möjligt snarare än att faktiskt lära sig det man behöver lära sig. Jag har sett inlämningar i alla möjliga former och jag tappar hakan över hur mycket fantasi och omsorg de lägger i dem. Själv skriver jag med blyertspenna.

Längst bak ser man klassrummen, huvudbyggnaden är rimligt vänster och idrottsplanen till höger

Utsikt från huvudbyggnaden

Gräsplanen

Skolans kapell

Idrottsplatsen under tak

I klassrummet. Jag blev alltid placerad längst bak

Resa till Ecuadors stränder

Nyligen kom vi hem från YFUs fjärde och sista organiserade resan. De har haft en resa för varje region i Ecuador; till regnskogen, Galapagosöarna, Anderna och nu till stranden. Jag åkte med på alla resorna vilket jag är riktigt nöjd med. Jag tänkte mig att Galapagosresan och denna resan skulle vara rätt lika men så var inte fallet, de var båda speciella på sina sätt.

Liksom alla andra gånger började resan med att alla samlades i Quito. Därifrån åkte vi till bussterminalen och tog en nattbuss ner mot kusten till en stad som heter Manta. Vi kom fram i gryningen, checkade in på hotellet och åt frukost. Vår kära vän Viktoria från Estland (som hälsat på mig en gång) var inte med på resan men eftersom att hon bor nära Manta dök hon upp och spenderade tid med oss under dagen. Vi var vid stranden hela förmiddagen och efter lunch kunde vi göra vad vi ville ett par timmar. Jag ägnade mig åt att äta choklad och gå med några vänner till en shoppingcenter. Sen möttes alla upp igen och de som ville gick på promenad längs med stadens stränder. Det var trevligt, vi pratade, skrattade och såg folk som byggde båtar.

På morgonen dagen därpå tog vi bussen till en annan strandby som har namnet Puerto López. Kort efter att ha anlänt åkte vi till "Agua Blanca" vilket är att litet samhälle där vi fick höra om områdets historia och gå på promenad. Vi kom fram till en liten sjö med grönaktig färg och otrevlig lukt. Färgen och lukten beror på en hög halt av nåt som verkar kallas för svavel på svenska. Vi satte på lermasker, badade i vattnet och drog oss tillbaka till byn. Senare på kvällen efter att ha ätit gick de som ville ut till barerna på stranden. Det var lördagskväll och musik och dans. Till en början dansade de flesta av oss utbytesstudenter i en grupp tillsammans, sen letade en av killarna upp partners till alla. Det var lite kul, jag dansade med en som bland annat lärde mig lite salsa. Efter ett par timmar gick vi tillbaka till hotellet och jag var nöjd och glad med kvällen.

Dag två i Puerto López åkte vi till en vacker ö som heter La Isla de La Plata. Där finns bland annat den blåfotade ankan som också förekommer på Galapagosöarna. Vi gick på vandring och såg imponerande klippor med det härligt turkosaktiga havet nedanför. Vi tog romantiska Titanic-bilder och gick och gick och snorklade. Ett trevlig tillfälle under den dagen var att vi på båten mellan ö och fastland såg en mängd delfiner.

Nästa dag fick vi sovmorgon och vid 10 hade vi beställt en privatbuss som skulle ta oss till den populära turiststranden Montañita. Där spenderade vi nästan hela dagen och man kunde ägna sig åt lite vad man kände för. Somliga satte sig helt enkelt i en strandstol och förblev där hela dagen medan andra inklusive jag drog och tog en surfingkurs. Först fick vi lära oss hur man ställer sig upp på brädan på stranden. Vi lärde oss lite grundläggande som att hur man skulle bära brädan och hur man står för att ha balans. Sen bar det av mot vattnet och vi började försöka. Jag trodde inte att det skulle gå särskilt bra och det gjorde det inte heller till att börja med. Men helt plötsligt stod jag där på brädan med havet under fötterna med hjärtat hårt pumpande och armarna i luften av glädjen. Efter det råkade jag smeta solkräm i ena ögat och hade ont tills nästa dag. Ej rekommenderat.

Samma kväll drog vi oss mot Guayaquil, Ecuadors största stad. Där åt vi en fantastiskt god encebollado (vilket kort sagt är en slags soppa med fisk, tomat och lök) och gick till hotellet. Vi satt och umgicks en stund och sen gick vi och la oss för att vakna upp till resans sista dag. Det var en väldigt solig dag så på förmiddagen hade vi fritid. Vi åt lunch alla tillsammans vilket vad ytterligare en underbar måltid. Därefter gick vi till ett museum och tittade på lite historiska saker och tog oss till en park. I den parken finns det mängder med jätteödlor (iguanor) som trivs bra där eftersom att de med jämna mellanrum blir serverade mat. Det var fint! Min favoritdel av dagen började när vi promenerade längs med den enorma floden Guayas som flyter genom staden. Det är väldigt fint där med parker och bryggor och lite olika. När solen började gå ner sprang vi till stadens utkiksplats. För att komma dit behöver man gå upp ungefär 450 trappsteg och det var värt varenda flåsande andetag. Staden var så vacker där uppifrån och jag var så glad.

Den kvällen åkte vi till terminalen och tog bussen tillbaka igen. Jag och de andra som bor i Santo Domingo klev av där klockan tre på morgonen och sen var resan slut. Helt fantastiskt var det!