Bakverk, skridskor, varma källor och vulkankrater

Härom fredagen gick vi upp tidigt och åkte till Quito. Mamma hade ett jobbmöte i Quito på förmiddagen men alla åkte med för vi planerade att resa runt lite över helgen. Medan mamma var på möte övertygade jag min värdpappa om att åka till ett särskilt kafé som min tillfälliga värdfamilj i Quito hade introducerat för mig. Anledningen till att jag ville åka just precis till det specifika kaféet är för att där gör de bakverk utan gluten. Jag hade nämligen inte ätit bakverk på drygt ett halvår för i Ecuador är glutenintolerans ovanligt och därav även glutenfria produkter, inte minst i staden jag bor i, Santo Domingo. Så när jag fick reda på att det här kaféet fanns blev jag väldigt taggad på att gå dit. Jag, min värdpappa Ever och min lillebror Samuel åkte dit och köpte var sin bit kaka som vi delade lite på. Jag köpte en med choklad, en av de andra med äpple och den sista vet jag inte riktigt. Riktigt gott att hugga in för första gången på så länge. Fint och välskött kafé var det också, trevlig upplevelse!

På kvällen samma dag åkte vi till ett av Quitos shoppingcenter. Ever hade nåt att fixa så under tiden var jag och Samuel i en skridskorhall och åkte skridskor. Jag var lite vinglig de 15 första minuterna men för Samuel var det typ första gången han ens hade skridskor på fötterna. Jag fick försöka lära honom och efter den timman vi hade på oss hade han redan utvecklats. Dock ramlade han några gånger och hade ont i höften under ett par dagar efteråt. Tror dock han tyckte det var kul ändå!

När vi vaknade på morgonen dagen därpå bestämde vi oss för att åka till en plats där det finns varma källor med varmt grundvatten. För att åka dit åkte vi bil ett tag uppe bland bergen vilket jag tyckte var rätt häftigt. Efter någon timma steg vi ur bilen i den härliga kylan utomhus. Molnen befann sig i typ samma höjd som vi själva och man hade armarna i kors för att hålla värmen. Vi bytte om till badkläder och satte oss en av de varma poolerna. Allt var utomhus och det var härligt, det fanns kalla pooler att kyla av sig i emellanåt när varmvattnet blev lite väl påträngande. Det var väldigt trevligt alltihop, vi pratade och lärde också känna två killar från mellanöstern som också bodde i Ecuador under en tid. Den jag pratade mest med hade en väldigt trevlig världssyn och tänkte sa att alla bor på samma planet och att exakt vilket land man kommer ifrån inte spelar så stor roll.

Dag tre fick bli den sista dagen på våran lilla resa och då drog vi med lite mer familj och åkte till en glest bebodd vulkankrater. Vägen dit var slingrig och ett misstag eller en felkörning hade kunnat få bilen att köra av vägen och störta nerför stupet. Jag var väldigt glad att vi båda kom ner och upp igen utan problem. Nere i kratern var det i alla fall väldigt vackert med hagar med hästar och kor. Berg och klippor ramade in hela området och det fanns mycket träd, buskar och gräs. Vi stannade till vid ett hus som både hade hotell och mat och promenerade omkring i den välskötta trädgården. Tittade på den fantastiska utsikten och njöt av att vara där ett tag. På kvällen åkte vi hem till Santo Domingo igen och jag var supernöjd och glad med resan.

Gott va

Jag och Samuel på isen

Efter ett par timmar i de varma källorna

Nere i vulkankratern

Resa till Galapagosöarna (inklusive arg svensk tant)

Att åka till Galapagosöarna är något som de flesta har sett mycket fram emot och är förmodligen den mest attraktiva resan i mångas ögon. För mig skulle det kännas lite småfånigt att åka till Ecuador utan att besöka dessa häftiga och unika öar om man har möjligheten. Resan började som alla andra resor anordnade av YFU, att man tar sig till huvudstaden, käkar middag och checkar in sig på det bestämda hotellet där alla utbytesstudenterna samlas framemot kvällen. Jag och min finska vän Otso åkte såklart vilse det första vi gjorde när vi skulle försöka ta oss till ett shoppingcenter. Ett par timmar senare var vi dock tillbaka på hotellet där de andra ungdomarna började trilla in. Det blev massor av varma kramar efter att inte ha sett varandra på flera månader.

Dagen därpå åker vi till flygplatsen och jag stöter på två svenskar vilket är andra gången jag upptäcker folk från samma nationalitet under min tid i Ecuador. Första gången var vid en historisk kyrka i Quito då jag hörde någon påpeka att det var väldigt mycket folk. Den här gången skulle jag sätta mig på flyget och råkar stöta in min ryggsäcken i en lite äldre kvinna. Ber om ursäkt och tittar tillbaka och tanten ger mig värsta mördarblicken. Hon sätter sig argt bredvid mig och säger till vem jag tror är hennes son att "hon slog ju till mig som bara den!" och "man borde inte ha ryggsäck här!". Sen fortsätter hon klaga resten av flygresan över alla möjliga grejer. Väldigt roligt att ända borta i Ecuador få stereotypen "arg svensk tant" bekräftad.

Flygresan tog två timmar och när vi kom fram till ön Santa Cruz satte vi oss i en buss för oss utbytesstudenter och åkte till en plats där det fanns nåt kraterliknande hål med en mängd växter varav några som bara fanns där på öarna. Sen gick vi på promenad där vi bland annat såg jättesköldpaddor och vad som kallades för lavagrottor vilket var väldigt häftigt. Dagen därpå gick vi upp tidigt och för att åka med en båt till en annan ö, Isabela, som är den största. Där checkade vi in på hotellet och gav oss iväg och paddlade kajak. Den dagen blev det lite snorkling också och jag var inte så värst imponerad över det halvgrumliga vattnet och den konstanta dimman i cyklopen.

Det var dock inte enda chansen till snorkling och snart fick vi fler tillfällen att se det undervattenslivet. Dessa gånger var vattnet mycket klarare, vi fick nån tvål i cyklopen som hindrade dimma från att störa och vi fick syn på havssköldpaddor och sjölejon. En haj såg jag också och simmade med i ett fiskstim. Sjölejonen är i alla fall ganska roliga djur, oftast så ligger de helt orörliga på stranden i en stor hög och ofta ger de ifrån sig kräkliknande läten eller vrålar högljutt. Känns lite felplacerat på vackra och fridfulla Galapagos. Ibland blir de arga och kravlar runt och attackerar sina kamrater. I vattnet ser de klart smidigare och trevligare ut och kan leka runt lite. Ett annat fint djur är en typ av drakliknande jätteödla som kallas för iguana på spanska. De finns också i mängder och kryper omkring på öarna.

En av utflykterna jag tyckte mycket om var en promenad till en vulkan som heter Sierra Negra. Det är en enormt stor svart krater som fortfarande är aktiv. Vi hade tur för vi besökte den en klar dag så man kunde se hela vägen till kanterna som var kilometer bort. Min favoritutflykt var till en bergsklyfta med vatten som slingrade sig genom de flera meters höga klipporna. Där var vattnet lite svalare och det var väldigt skönt efter en varm och solig dag. Vi simmade lugnt omkring, skuggade från solens eftermiddagsstrålar. Jag fascinerades mycket av att bara ligga och flyta och lägga märke till hur man höjdes och sjönk i takt med andningen och observera omgivningen. Väldigt härligt och fint ställe!

Vi hade många allmänt fina stunder tillsammans. En kväll tramsade och dansade vi runt allihop på stranden i solnedgången. En annan gång såg vi delfiner på nära håll från en båt. Att vara på Galapagos under dessa åtta dagar var en väldigt fin upplevelse och jag är väldigt glad över att jag kunde åka på resan med de andra utbytesstudenterna!

En av platserna vi snorklade på

Jättesköldpaddor

Iguana

Delfiner

En trevlig kväll vid stranden

Sjölejon som lever livet

Inlagd på sjukhus

För ett par dagar sedan ankom vi till Quito efter en härlig resa till Galapagosöarna. Den resan kommer jag skriva mer om i kommande inlägg. Den sista heldagen på en av de fina öarna fick jag ont i magen. Konstig typ av smärta, var högre upp än vanligt och kändes som att nåt var fel. Jag fick avstå från dagens vandring vilket kändes tråkigt men nödvändigt för magsmärtan lättade inte. Tappade aptiten och det var jobbigt att röra på sig över huvud taget. Dagen därpå tog vi flyget till Quito, kände mig dålig under dagen men fick mer energi under kvällen. Jag kunde till och med följa med och äta och promenera i samma tempo som de andra. Jag gick och la mig på kvällen men vaknade ganska direkt av smärtan som var tillbaka värre än nånsin. Tog en värktablett och somnade om direkt när smärtan började avta. Det blev ingen djup sömn för flera gånger under natten stördes jag av en ny smärta ännu högre upp vid bröstet som blev tydlig när jag andades och rörde på mig. Den morgonen grät jag ganska mycket men fick många kramar och reseledaren ordnade så att någon från min organisation YFU kunde komma och hämta mig och ta mig till sjukhuset.

På sjukhuset blev jag ganska direkt lagd i en säng med ett sjukhuslinne på mig. De frågade mig vad som hade hänt, kollade puls och hjärtfrekvens, tog blodprov och satte i dropp som jag tyckte vad ganska obehagligt till en början. Jag blev rullad till ett annat rum vilket jag tyckte var ett väldigt roligt äventyr. I det nya rummet skulle jag tillbringa natten eftersom att de bestämde sig för att lägga in mig. I blodproven syntes det nämligen att jag hade en infektion i kroppen som de behövde hålla koll på, det fanns en risk för att det skulle kunna gå på hjärtat så de ville inte släppa ut mig redan då. Jag låg där i min nya säng hela eftermiddagen och gjorde typ ingenting när de inte kom in för att ta fler prov. Ett av de mindre mysigare proven gick ut på att stoppa ner en slang i näsborrarna och ner i halsen vilket gjorde att man började hosta och ge ifrån sig kvävande ljud. Otrevlig och lite speciell upplevelse.

Jag sov ganska gott trots att det var lite otympligt att inte kunna böja på armen på grund av droppet och ha dess slangar att hålla reda på. Dessutom fick jag besök av sjuksköterskor ett par gånger under natten som tog fler blodprov och frågade mig frågor. På morgonen fick jag nyheten om att jag blodproverna ser bättre ut och att jag kan åka hem. Dock fick jag en tid för nästan en vecka senare i samma sjukhus och de rekommenderade att jag stannar i Quito under den tiden. Ordförande i YFU, samma person som hjälpte mig under hela gårdagen, fixade så att jag kunde bo hos en tidigare värdfamilj som brukar hjälpa dem när en student behöver hem för en kortare period. Jag åt lite frukost på sjukhuset, fick hjälp att duscha och sen kunde jag sätta på mig vanliga kläder för att bli utskriven.

Jag blev körd till den tillfälliga värdfamiljen och där har jag varit nu under veckan. Det är trevligt och lite annorlunda. De bor i början av norra delen av Quito (som är en väldigt lång stad) och har jättefin utsikt. När det är klar himmel kan man se vulkaner och grejer. Jag bör ju egentligen bara vila men jag har trots det sett litegrann av området vilket är kul. Tycker numera att Quito verkar vara en ganska trevlig stad! Min värdföräldrar kom och hälsade på härom dagen för de hade något ärende i staden, det var fint att se dem en stund.

Nu är det söndag och det innebär att det var ganska exakt en vecka sedan vi kom till Quito hela gänget. Idag på morgonen tog jag ett nytt blodprov och ska träffa en doktor imorgon igen. Planen är att jag ska åka tillbaka till Santo Domingo efter besöket. Mår fortfarande inte helt prima men hoppas på att det blir bättre snart. Det har varit lite speciellt nu de senaste dagarna så jag har varit lite full av blandade känslor men jag skulle ändå säga att jag är okej.