måndag 29 januari 2018

Så hur går det med spanskan?

Då och då får jag frågan om hur det går med spanskan vilket är språket jag lär mig här i Ecuador. Vissa tidigare utbytesstudenter säger att de lärde sig språket flytande efter tre månader. Antingen så har de och jag helt olika definitioner på vad som är att prata ett språk flytande eller så har de helt enkelt en enorm talang för språk. För nu har det gått fem månader och jag pratar långt ifrån perfekt spanska.

Innan jag kom hit började jag med att försöka lära mig grunderna för att åtminstone ha lite koll när jag anlände. Hängde ändå inte med i svängarna i början och frustrationen var enorm. När jag tappade mitt streak dagar på appen Duolingo (som var min enda inlärningskälla) typ två månader efter ankomst slutade jag i princip plugga. Jag vet inte om det var så bra egentligen men som tur är så lär jag rätt bra ändå.

För att förklara min språknivå skulle jag säga att jag kan ha samtal om det mesta beroende på mängden tålamod den jag pratar med har. Om personen använder komplicerade eller ovanliga ord blir det svårare för mig att förstå. Om den pratar snabbt eller sluddrigt har jag också svårare att hänga med. Vanliga konversationer går för mesta del bra och jag kan säga det mesta jag vill få sagt. Rätt ofta behöver jag prata runt ord eller använda gester för att uttrycka vad jag vill. Förut var språket ett uppenbart problem medan jag nu inte skulle sätta det i den kategorin. Nu är det nåt som generellt sett funkar rätt bra men behöver slipas ganska rejält.

Att både läsa och skriva går hyfsat bra, detta görs mycket genom att skriva med vänner men jag läser också en och annan enklare bok på spanska ibland. Att prata fixar jag rätt bra också, gör tydligen ganska ofta fel i feminint och maskulint och ibland låter det väl helt enkelt bara fult för att jag inte för ihop det. Men accenten har jag fått komplimanger över och jag kan ibland få upp farten i talet.

Det kan onekligen bli ganska frustrerande att inte prata lika bra som alla andra i omgivningen, det händer fortfarande inte alltför sällan att jag inte förstår gruppsamtal eller måste fråga vad folk pratar om. Dock är jag väldigt nöjd med att ha valt ett land där man pratar ett språk jag inte kunde sedan innan för det finns inget roligare än att känna språkutvecklingen. Det är en helt underbar tanke att veta att nu kan jag ha konversationer och komma fram i vardagen med ett språk som jag inte förstod för ett halvår sedan.

söndag 14 januari 2018

Ett och annat födelsedagsfirande

Nu har jag fyllt 17 år. Hurra för mig. Jag fyllde år den 8 januari och det kändes inte riktigt som att fylla år. Liksom att julafton inte kändes som jul hade jag inte samma pirrande förväntningar som jag brukade ha. Det var en ganska vanlig dag. Fick en varm och härlig grattiskram av min värdmamma på morgonen och massor av gratulationer i skolan. En av mina närmare vänner Nayeli gav mig ett vackert halsband som födelsedagspresent. Det var faktiskt en rätt bra mängd kamrater som kom ihåg att jag fyllde år så jag fick många kramar den dagen! De sjöng på engelska för att de tyckte det var lämpligare än på spanska men Otso (min vän från Finland) vann utan tvekan priset när han ringde och sjöng på svenska.

Jag hade planerat med två tjejer att gå till nåt café eller liknande efter skolan men en stund innan vi skulle ses fick jag reda på att saker kom emellan för båda av dem och att de inte kunde. Då låg jag i min säng och stirrade ut i mitt rum medan jag funderade på vad jag skulle ta mig till härnäst när planerna inte gick i vägen. Behövde inte tänka orimligt länge dock för en annan kamrat ringde och bad mig öppna porten till huset för att han var utanför. Jag gick ut och där stod han och två andra killar från klassen. Vi gick ut och promenerade en sväng för att sedan stanna till vid nåt kioskliknande och äta lite snacks. Det var rätt trevligt och jag är glad att jag faktiskt kom ut en stund den dagen i stället för att enbart ligga och sura hemma.

Dagen därpå blev jag utbjuden på restaurang av ett gäng klasskamrater för att fira mig. Vi åt på en restaurang som är känd för sina marinerade kycklingvingar men jag åt en god sallad och pommes i stället. Vi var där ett tag och snackade och åt. Det var trevligt! Min fina vän Ariana gav mig en present, en tavla hon hade målat och skrivit på, jättefint! Kul och hyfsat spontan kväll också. Ibland är det faktiskt lättare att bestämma träff med folk samma dag som man vill ses för annars kommer det ofta saker emellan.

Dock hade vi planerat sedan lite längre tillbaka att första helgen efter min födelsedag skulle vi ha något firande i huset också. Det var lite snackande om att ha fest hemma och bjuda hem hela klassen men den tanken stressade mig. Vi kom fram till att det skulle vara bättre med en mindre träff med de närmare vännerna så jag bjöd bara in en handfull klasskamrater. Jag var rädd för höga förväntningar för det jag brukar göra när jag hänger med folk är i princip bara att prata och det tycker vissa är rätt tråkigt.

En av de inbjudna tjejerna följde med direkt efter skolan för hon bor långt bort. Vi åt lunch och tittade på ett intressant tv-program medan vi väntade på att de andra skulle komma. Det dröjde väl nån timma eller två efter utsatt tid innan alla inbjudna faktiskt var där och då satt vi mest och hängde vid uteplatsen och lyssnade på musik. Mina värdföräldrar skulle snart komma med pizza. Samtidigt som de anlände såg jag hur ett gäng andra vänner kom gående mot huset, tre utbytesstudenter och ett par andra av deras vänner. De bjöd in sig själva och det blev lite mer fart på det hela för de är mer utåtriktade än vad jag och en del av mina vänner är.

Vi käkade och sen kom en av killarna på den briljanta idén att få med alla att bada i poolen som vi har i huset. Eftersom att alla inte hade lust så blev det en del ofrivilliga bad. Jag till exempel blev ju islängd först med skor och allt. Det dröjde inte särskilt länge innan alla vad genomvåta. Vi hade på musik, badade i poolen, tog bilder och dansade. Det blev faktiskt jätteroligt och kul att fler kom och deltog! Är supernöjd själv och tror att mina vänner hade kul också.


"Grattis på födelsedagen Annika, din existens är anledning till att fira"


Ariana


Alla samlade i den lilla festen hemma


Här hade de satt igång med att slänga i folk i poolen




fredag 5 januari 2018

Nu är det 2018

Vilket speciellt år 2017 blev. Startade väl lite sådär. Fick ont i ryggen, la märke till mängden hårstrån som lossnar, lämnade skolan som varit min fina vardag i fyra år och var i allmänhet ganska orolig och osäker. Fanns fina och bra saker inblandade också. Hade härliga stunder med familjen, sa till killen jag gillade vad jag kände (och det är bra för att jag känner mig stolt över det), umgicks med mina vänner och njöt av den sista tiden i skolan. Jag kommer ihåg att Ecuador oroade mig väldigt mycket och en gång fick jag dödsångest och mamma en gång sa att om jag vill ställa in hela grejen så är det okej. Men det ville jag aldrig. Jag hade aldrig kunnat sätta mig framför datorn och skriva det mejl till YFU som berättar att det här går inte medan jag skulle känna sorgen och hopplösheten som en enorm tyngd i bröstet.

Så då åkte jag till Ecuador och nu är jag här. Massor av saker har förändrats sedan jag anlände. Och nu är 2017 slut. Ibland tror jag att det fortfarande är sommar, att det typ är september för det var ju alldeles nyss. Om jag tänker tillbaka på det som faktiskt hände i september så känns det som länge sen samtidigt men själva tiden mellan då och nu känns orimligt lång för att ha gått så snabbt. Men en sak kan jag säga och det är att jag är nöjd med beslutet om att åka hit. Riktigt nöjd är jag.

Själva nyårsfirandet var riktigt bra. Vi hade stort partaj i huset och var typ 30 pers. På eftermiddagen kom de första och då satte vi igång med att göra en slags docka föreställande en person som man sedan bränner på natten. Det låter brutalt men det symboliserar att man bränner det man inte längre vill ha med sig från det förra året till det nya. Vi hade redan köpt en men sen gjorde vi en betydligt fulare med gamla kläder och sågspån.

På kvällen började folk komma och jag och tre kusiner gick och satte oss i mitt rum och hade tjejsnack. Vi hade det jättetrevligt och det var faktiskt riktigt skönt att bara snacka med folk. Kändes som att jag hade känt de mycket längre än att bara ha träffats en gång tidigare. Vi blev hungriga och klagade på att vi inte skulle hinna äta förens efter klockan tolv. Sen drog vi oss utåt till uteplatsen där de andra var. Vi dansade runt och jag försökte mig på lite salsa igen (gick väl sådär). Tror det viktigaste när man ska dansa är att bara våga röra på sig och försöka matcha rytmen. När klockan slog tolv tjoade vi och kramade alla. Fick en extra lång kram av min värdmamma.

Efter det skulle vi bränna dockorna och då smackade man på ett lager tändvätska för att få dem att brinna trots regnet. En annan sak som är tradition här att spränga smällare. Då snackar jag inte om såna där små man kastar i marken för att se en liten gnista, här är det lite kraftigare grejer som gäller. Då tänder man på, springer så snabbt man kan för att inte skadas och sen sprängs det. Blev skiträdd första gången för det är inte en liten smäll men sånt tycker man är kul här! Sen blev det äntligen dags att äta. De andra åt gris men jag åt andra grejer som jag tyckte var gott. När vi hade ätit tittade alla på gamla videos från många år tillbaka och jag och mina kusiner satt och hängde i mitt rum tills klockan blev typ tre. Sen sov vi. Superbra nyårsafton blev det.

Förberedelser

I bakgrunden kan vi se vårt fula försök till stranden göra en docka själva.

Kusinerna jag pratade med en del


Lånad bild men såhär kan det se ut när man bränner dockorna



Gott nytt år!