Den 14 till 16 september hade min kära utbytesorganisation YFU anordnat ett hemkomstläger för oss utbytesstudenter som nyligen kommit hem efter ett år utomlands. Till skillnad från lägret vi var på innan utbytessåret var detta inte obligatoriskt men jag anmälde mig ganska direkt efter att ha fått inbjudan. Och spoiler alert, den här helgen blev definitivt en av de bästa sedan jag kom hem från Ecuador.
Jag kom fram till lägergården i Stockholm vid 17:30 och kramade om de fina vänner jag hade träffat under bara ett par dagar drygt ett år tidigare. Det gick fort att komma tillbaka till den härliga samhörigheten man fick förra lägret. Vi fick höra schemat för helgen och ledarna presenterade också de nykomna utbytesstudenterna från andra länder som skulle vara med på lägret men också ha många egna aktiviteter.
När det var dags för middag lärde vi känna en kille från Lettland som inte bara kunde en imponerande mängd svenska utan också vågade använda den på ett bra och ofta riktigt roligt sätt. Hela lägret var uppbyggt av intressanta konversationer i grupper som sattes ihop beroende på vart i världen man var. Då fick vi äntligen chans att bolla allt det som inte alltid har gått att diskutera med vem som helst. Alla hade ju utbytesåret gemensamt och därav även många av upplevelserna.
När det började närma sig middagstid dag två laddade folk för lägrets höjdpunkt; galan. Vi bytte om till finkläder och gick till matsalen. Vid ingången fick alla var sin lapp med en liten utmaning man skulle göra under middagen. På min lapp stod det att jag skulle dra igång med snapsvisa varje gång någon säger ”heja Sverige” och jag tänkte direkt att det inte fanns en chans till att jag skulle göra det. En stund in i middagen började dock konstiga saker hända, folk applåderade utan anledning, förespråka ”nerförsbackepartiet”, göra tal för sin kompis och skrika ”heja Sverige”. Mina vänner visste min utmaning och fick mig att dra igång Helan Går. Det roligaste var ju hur alla var helt med i svängarna, om någon började applådera ljudligt hängde alla på och ett jubel utbrast snart över hela salen. Jag har inte skrattat så mycket på länge.
Efter middagen blev vi inledda till en annan sal där vi blev välkomnade med att glas cider och kunde slå oss ner vid bord med glitterstjärnor på. Alla ledare och volontärer radade upp sig längst fram och sa några fina ord och delade sedan ut diplom medan de kramade oss och gratulerade oss personligen för att ha klarat av utbytessåret. Det var en oväntad och en väldigt glädjefylld och fin stund. Snart blev det musik och dans som gällde. När högtalaren efter ett par timmar fick slut på batteri bytte vi om till pyjamas och satt och hade det mysigt tillsammans och pratade ett bra tag. Vi lekte lite lekar och fortsatte prata halva natten innan vi tillslut gick och la oss.
Dagen därpå startades med morgondopp och strax blev det tyvärr dags att åka tillbaka hem. Jag och mitt lilla YFU-gäng åkte tillsammans till stationen och sa hejdå där. Jag är supernöjd med lägret, det nådde verkligen över mina redan höga förväntningar och det var så roligt att se alla efter sitt stora äventyr igen. Bra av YFU och alla härliga volontärer!
Det härliga gänget som var på lägret
Lägret innan avresa för drygt ett år sedan. Lägg märke till hur jag på båda bilderna är med samma två tjejer.
Redo för galan
Jag och Carl
Siri, jag, Arnis, Sofie, Ludvig och Carl
