Hur den senaste tiden har varit

De senaste veckorna har varit lite speciella. Det är en känsla som jag har svårt att greppa och sätta ord på. Det känns som att det inte har blivit som jag tänkt mig men samtidigt har jag ju sagt att jag inte har mycket förväntningar heller.

Det finns några saker jag gjort under veckorna som gått men inte skrivit om i bloggen. För tre veckor sedan åkte Otso (utbytesstudent från Finland), hans värdbror och två andra som jag tror är relaterade till familjen på en cykelutflykt och jag och Balto fick följa med. Jag är sedan första gången jag cyklade i Ecuador inte alls så förtjust i att cykla i och med att jag nästan blev påkörd, men det här var på cykelbanor. Trevligt var det och efter nån timmas cyklande stannade vi vid något badpalats vid en å. Det var skoj men som vanligt inte särskilt säkerhetsinriktat. Räcken var det inte gott om och hade man halkat på klipporna hade det kunnat gå rätt illa.

Sen har jag faktiskt hängt med kompisar ett par gånger också. Två gånger var jag ute med Lu som är utbytesstudent från Schweiz i min skola och hennes vänner. Två gånger tog jag dock lite mer eget initiativ! Första gången sa jag till en killkompis i förbifarten att han kan komma hem till mig nån dag om han vill. Det tog han på största allvar och det slutade med att han och en annan schysst kille från klassen kom på besök nån vecka senare. Vi snackade en stund och sen gick vi på restaurang. Jag var nervös men båda killarna är schyssta och pratsamma och det var jättetrevligt! Andra gången hängde jag med några andra från klassen, vi gick också på restaurang och åt ecuadoriansk mat. Sen gick vi till shoppingcentret och flummade runt lite i affärer. Vi hade det jättekul! Smårolig sak att kommentera om den träffen är att jag (pågrund av mina ecuadorianska värdföräldrar) var ungefär en timma sen till restaurangen men ändå kom jag två minuter efter den första personen.

Så hur går det i skolan då? Man kan väl säga att rent akademiskt sett hade det inte kunnat gå mycket sämre (förutom på engelskalektionerna). Framförallt på matten, fysiken och kemin fattar jag inte ett fnatt och det beror inte bara på språket. De andra lektionerna kanske jag hade kunnat förstå lite på men eftersom att det är svårt att få ett sammanhang när jag bara förstår lite brukar jag inte lyssna. Jag brukar sitta och rita, skriva, plugga, titta ut i rymden eller halvsova beroende på vilket humör jag är på. Men nu snackar jag mer med mina kompisar, jag snackar faktiskt mer över huvud taget. Språket går åt rätt håll och det är jättekul! Blir så himla nöjd och glad när någon berömmer mig över det.

En sak som har varit lite jobbigare och mer komplicerat är en kulturkrock som inte är särskilt bekväm alls för min personlighetstyp. Det handlar om att man här nästan alltid umgås med jämngamla syskon om man har något. Detta gäller när man går ut med kompisar och även när de är på besök i huset. Eftersom att jag är en person som behöver egentid tar det väldigt hårt på mig att jag inte riktigt får vara utan min värdbror när jag umgås med kompisar. Jag har knappt lust att ha över kompisar pågrund av detta för mitt behov av att inte känna mig för kontrollerad är såpass starkt. Jag förstår ju att jag som utbytesstudent bör anpassa mig till kulturen men just det här har jag väldigt svårt för.

Ibland är det faktiskt riktigt jobbigt allting och dessa veckor som gått har varit ganska intensiva känslomässigt sätt, men det är viktigt och bra också. Jag önskar inte bort de jobbiga stunderna och när jag tittar tillbaka på de nära två månaderna i Ecuador är jag nöjd trots att det inte alltid har varit lätt. Sen är jag väl lite rädd på något sätt också eftersom att jag fortfarande inte riktigt har samma trygghet i vardagen som jag hade i Sverige och mycket känns sårbart och som att jag kan råka förstöra allt. Men jag gör så gott jag kan, mer än så kan jag ju faktiskt inte göra!

Otso och jag

Jag och mina vänner