Första veckan i skolan

Jag var alltid så avundsjuk när jag läste folks bloggar om deras första dagar i skolan. Jag var så avundsjuk på hur mycket uppmärksamhet de fick och hur alla var intresserade av dem. Nu behöver jag inte vara avundsjuk längre! Skämt åsido men min första dag i skolan var väldigt trevlig. Jag blev upplockad tidigt på morgonen av min områdesrepresentant Tania och hon följde med mig in på skolan för att prata lite med rektorn. Redan när vi satt och väntade kom några tjejer fram till mig och pratade. Jag tror att jag egentligen skulle hamna i klassen A i min årskurs men en av tjejerna övertygade Tania om att jag skulle gå i parallellklassen B med dem i stället.

Alla tittade på mig när jag gick till klassrummet och inte minst när jag gick in för att presentera mig själv. Jag hade inte tänkt så mycket på vad jag skulle säga så jag bara sa vad jag hette och att jag kommer från Sverige. Några av studenterna sa ivrigt åt mig att komma och sitta med dem så nu har jag en plats i klassrummet jag är nöjd med. Ganska långt bak så jag vet inte om det är helt idealiskt i inlärningssynpunkt (inte för att det verkar spela nån roll för just mig som inte fattar mycket ändå) men jag sitter i alla fall med mina vänner.

Den första dagen skulle vi iväg någonstans så jag bara hängde på. Man skulle betala nån dollar och det hjälpte mina nya vänner mig med, liksom de hjälper mig med allt annat. Jag vet inte riktigt vart vi var någonstans men vi var i någon annan lokal en kortare bussresa bort. Det pratades mycket om frihet och jag fattade inte mycket men försökte ändå vara med. Vi avslutade med att gå till någon kyrklokal för min skola verkar vara kristen.

Andra dagen i skolan samlades ett gäng runt min lilla bänk för att lära mig lite ord på spanska. Det är främst en person som pratar bra engelska, hon heter Sarih och henne tycker jag så mycket om redan. Missförstå mig inte dock, för jag tycker om alla mina klasskamrater som jag pratat med vilket är skönt! Det är dock lite svårt att prata med dem eftersom att jag är ganska dålig på spanska. Men de är hjälpsamma och verkar ha tålamod vilket jag tycker är jätteskönt så jag hoppas att de kommer fortsätta vara så.

Jag förstår knappt något alls om vad som sägs i skolan, ibland försöker jag lyssna men ibland bara sitter jag och ritar för att det inte verkar finnas någon vits med att försöka. Inte ens matten förstår jag förvånansvärt nog, de använder sig oftast av flertal bokstäver i varje tal och de gör allt helt annorlunda. Härom dagen hade vi dessutom två prov. Det första var i engelska och där hade jag koll på det mesta. Det andra var i litteratur och det gick mindre bra, men jag bestämde mig för att ha roligt och försöka skriva nåt ändå.

Det är mycket här som är svårt, inte minst mitt nedåtgående självförtroende, men jag fortsätter försöka.

Dessa fina umgås jag mycket med

Sarih och jag