måndag 30 april 2018

Resa i de ecuadorianska Anderna (del 1)

Under datumen 13 till 23 april var de utbytesstudenter som ville och hade råd på en resa med YFU. Denna var den tredje resan som de anordnade och sträckte sig över Ecuadors vulkaner och berg. Vi reste runt i en privatbuss, vanligtvis några timmar varje dag, för att se och upptäcka nya platser. Häftigt var det och här kommer lite om vad vi gjorde dag för dag.

Dag ett och två
Varje resa börjar likadant, att man samlas allihop i ett hotel i Quito. Jag och en annan tjej från Santo Domingo åkte till Quito på förmiddagen tillsammans och möttes upp med några andra och åt lunch. Sen åkte vi till en stor kyrka med häftig utsikt som jag tidigare varit i en gång för att använda tiden till något kul. När vi kom dit var den dock stängd så vi fick nöja oss med att ta tramsiga bilder utanför. Vi drog oss tillbaka till hotellet och hade möte om hur resan skulle se ut och jag blev riktigt taggad. Det enda som oroade mig lite var att många av ställena vi skulle upptäcka befinner sig på hög höjd och då kan man drabbas av höjdsjuka vilket kan ge lite olika symptom. Det har hänt mig förut och skulle hända igen.

Efter en natt i hotellet i Quito åkte vi till en av stadens högsta punkter, en utkiksplats på drygt 4000 meter. Upp kom man med hjälp av lift. Därifrån ser man stora delar av den väldigt långa huvudstaden. Vi hade tur för dagen var klar så man såg rätt mycket. Inte bara byggnaderna nedanför utan också bergen vi hade runt oss som jag inte hade sett på samma sätt förut. Vi tog oss ner och drog iväg med bussen mot en stad som heter Otavalo. På vägen stannade vi till på ekvatorn där den riktiga linjen faktiskt går. Den jag har gjort ett annat inlägg om är inte korrekt utan ligger en bit ifrån den faktiska latituden 0°0'00". Vi åkte vidare och parkerade vid Otavalos kända marknad. Där hittar man tjocktröjor, ponchos, halsdukar och annat man kan önska sig mot kylan i fina motiv och härliga färger. Staden är känd för dessa marknader och det var nåt jag hade hört om sedan innan jag hade satt foten i Ecuador. Jag köpte några grejer men skulle ändå vilja åka tillbaka och köpa fler tjocktröjor, kommer ju bra till användning i den svenska vintern också.

Efter ett par timmar på marknaden åt vi lunch och åkte en bit till. Nästa stopp blev vid en by som heter San Clemente där det finns en del ursprungsbefolkning från bergen. Vi skulle spendera natten uppdelade i några familjer där. Jag var med två andra tjejer och vi följde med vår värdfamilj till sitt hus där vi hjälpte till med middagen. De som var hemma var mamman och hennes son och vi pratade och hade det trevligt både under tillagningen och under måltiden. Vi fick reda på att vi den kvällen skulle mötas alla för att fira en tradition de har varje år. Vi fick låna traditionella kläder och samlades i ett och samma hus. Där satte de igång att spela musik och vi utbytesstudenter dansade utan att veta riktigt hur. Väldigt kul sätt att se kulturen lite mer från insidan!

Dag tre
När vi vaknade dagen därpå mådde jag dock inte så bra. Vi hade sovit tillräckligt och jag hade okej med energi men var illamående och fick knappt i mig frukost. Och orolig blev jag när jag hade känningar på magsmärtan jag hade i Galapagos och blev inlagd nån månad tidigare. Till min lättnad verkade det inte vara samma infektion då magsmärtan drog sig undan under dagens gång. Det här var bara ett nytt exempel på höjdsjukan som slog mig än en gång. Vi gick på en liten rundtur i området och tittade bland annat på växter som de använder till en massa olika besvär man kan ha. Promenaden avslutades med att vi gick till alpackorna de hade på gården. Man kunde mata dem med socker vilket jag gjorde men blev biten. Sen fick man möjlighet att sitta på alpackan en liten stund och den chansen tog jag med glädje

Efter lunchen fick vi se lite mer tradition och då fick den enda killen på resan (Otso från Finland) vara modell för den klädseln ledaren i gruppen under ett särskilt firande skulle ha. Sen dansade vi runt en stund. Efter det var planen för eftermiddagen att åka i minibussen mot Cotopaxi vilket är den näst största vulkanen i Ecuador. När vi kom fram fick vi mata en lama med morötter och skulle äta middag. Jag mådde sämre och låg och gnällde i en soffa tills de hämtade ut mig till middagen där jag lyckades få i mig lite soppa. Trots att jag var dålig var det en underbar kväll. Hotellpersonalen spelade traditionella instrument och vi studenter fick stämma in med våra icke-existerande spel- och dansskills. Sen gick jag ganska snart och la mig efter en trots allt väldigt bra dag.


Härligt gäng och härlig utsikt



På ekvatorlinjen

Otavalos vackra färger



Såhär glad kan man bli av traditionella kläder (förutom skorna)


Jag var tyvärr ganska mycket mer taggad än alpackan själv.

Ledarkläderna. Lägg märke till piskan i handen gjord av djurklöv.

Min bästa selfie

Fortsättning följer i nästa inlägg.

4 kommentarer:

  1. Du har ju redan berättat lite för oss om resan - men det är ändå fantastiskt att läsa din fina berättelse! Vilket härligt gäng ni verkar vara!
    Väldigt bra bilder också - mina favoriter är den med dig med bergen bakom, ert roliga poserande på ekvatorn, de vackra tygerna, alpackaridningen, och inte minst din oslagbara lamaselfie!

    SvaraRadera
  2. Åh vad mycket roligt du får vara med om. Jättekul att läsa!
    Kram från mormor

    SvaraRadera
  3. Hej Annika, så otroligt ressugen jag blir! Fantastiska färger. Här har björklöven just slagit ut, men det är ändå blekt i jämförelse. Det är så roligt att följa din resa, både utflykter och vardag. Det var längesen du skrev om din kamp med språket, så jag gissar att det flyter på nu. Du är modig! Många kramar Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Annika! Tack, vad glad jag blir över din kommentar! Ja språket går bra, kan prata om det mesta. Kramar!!

      Radera