måndag 23 april 2018

Besök från vän och los tsáchilas

Härom veckan var en vän på besök här i Santo Domingo. Hon heter Viktoria, är från Estland och bor i en kuststad som heter Portoviejo nu under sitt utbytesår. Innan vulkanresa som skulle starta ett par dagar senare ville hon resa upp emot bergen, dels för att hälsa på vänner men också för att vänja sig lite vid höjdskillnaden. Eftersom att jag bor i en stad som man ofta passerar när man åker från kusten passade hon på att stanna hos mig en dag också. På tisdag morgon kom hon med bussen och jag och min värdpappa hämtade upp henne på terminalen. Vi åkte hem tillsammans och åt frukost och sen gav vi oss ganska snart ut till stadens enda sevärdhet; shoppingcentret. Där mötte vi upp Otso från Finland och tittade lite på kläder för skoj skull. Sen gick vi och åt en glass och snackade ett tag.

När vi kom hem efter glassen satt vi i uteområdet och lyssnade på musik och fortsatte prata om allt möjligt. Vi började planera att sätta igång bastun på kvällen och Otso blev väldigt avundsjuk på den idén för han skulle nämligen åka till Quito bara en stund senare på eftermiddagen och kunde inte vara med. Strax efter lunch hade Ever ett inplanerat lopp i stadens utkant. Han skulle springa och jag, Viktoria och min värdlillebror cykla. Det är nämligen en bra cykelväg där och med de vägarna kan man ta sig till ett par floder. Vi cyklade till en liten by typ 7 kilometer bort och väntade på Ever (min värdpappa). Efter en stunds väntade kom han springande i rasande fart och vi pratade lite med de andra som också hade tagit sig i mål.

Vi diskuterade hur vi skulle ta oss tillbaka för i en del av cykelvägen fanns det inte gatuljus, vi hade inte cykellyktor och det hade redan blivit mörkt. Det löste sig genom att en bil med värsta flaket (som verkar användas till att frakta exempelvis kor) plockade upp oss. Alla som sprang loppet (vilket var typ 20 pers) plus vi tre som cyklade ställde oss på flaket och åkte in mot centrum. Det var jättekul och spännande för oss européer som inte är vana vid att åka på flak och grejer. Alla tjoade och pratade och hade det trevligt efter att ha sprungit. Den delen av vägen utan ljus var helt underbar för det var stjärnklart och hur vackert som helst uppe i himlen. Både jag och Viktoria njöt av varje sekund. Det var en kväll med mycket härlig energi! Vi avslutade dagen med någon timma i bastun och poolen.

Dagen därpå hade vi förmiddagen på oss att hitta på något för efter lunch skulle bussen gå. Vi gick en sväng i centrum och gick in stadens katedral en stund för att sen möta upp min värdpappa i kontoret. Därifrån åkte vi till provinsens största sevärdhet, befolkningsgruppen "los Tsáchilas". De bor utanför staden ofta i gårdar och verkar vara ganska självförsörjande. De är också en ganska bra turistattraktion så de är ofta traditionellt klädda och säljer grejer. Vi var där någon timma och tittade lite och det var kul. Sen blev det lunchdags och därefter var det ju dags för Viktoria att dra sig vidare. Superkul att ha henne i huset under dessa två fina dagar vi spenderade tillsammans!


Otso och vår hund som han älskar så mycket

På flaket

Jogginggänget




Los tsáchilas

1 kommentar:

  1. Som alltid roligt att läsa vad du är med om. Du har vänner lite varstans i världen nu. Kul!
    Vi har "öppnat" stugan på Raftötången nu, allt fungerar och diverse fåglar inspekterar våra holkar för att se om dom kan tänkas trivas där.
    KRAM

    SvaraRadera