YFU-resa till Amazonas (del 2)

Fortsättning på föregående inlägg.

Dag fyra
Den här dagen var det vandring som gällde. Vi gav oss av på förmiddagen och tog oss med hjälp av kanoterna till platsen där promenaden startade. Ganska snabbt blev det jobbigt för klimatet i regnskogen är som sagt varmt och också fuktigt. Dock helt njutbart ändå för det var så häftigt att se allt och jag har i hela mitt liv velat se regnskog. Det var massor av växter men inte så mycket vilda djur vilket man kanske har fått bilden av utav en och annan regnskogsdokumentär. Mycket uppför var det men vår guide verkade inte svettas eller öppna munnen för djupare andetag en enda gång medan resten flåsade bakom.

När vi hade gått i någon eller ett par timmar och då och då fått höra om de olika växterna kom vi upp till en utsiktsplats. Det var ganska oväntat och många fick hämta andan när de såg den häpnadsväckande utsikten. Skog så långt ögat nådde och en bra bit bort kunde man se floden som vi promenerat ifrån. Jag var så glad över att vara där och i fjärran kunde man se de blånade trädbeklädda bergen. På toppen tog vi bilder och målade ansiktena med röd färg från en slags frukt. Sen begav vi oss neråt och några (däribland jag) klättrade på något som verkade vara en blandning av en lian och trädstam. Jag gjorde det mest för att kunna säga att jag har klättrat träd i Amazonas regnskog och ångrar ingenting.

Det roliga slutade verkligen inte i samband med att vandringen blev avklarad. Vi tog kanoterna till en annan plats och där fanns det flottar byggda av nästan perfekt jämna stockar. På dessa slog vi oss ner och åkte fram i floden. Allt var till en början lugnt och fint men sen blev jag och ett par andra tillsagda av guiden att resa oss upp för att hoppa i vattnet. Jag förstod inte varför men det var inte mycket som tog emot i och med den starka solen så jag befann mig snart i floden med de andra. Efter det dröjde det inte länge innan folk slängdes åt alla möjliga håll från flottarna ner i vattnet, inklusive guiden. Alla hade roligt och jag tyckte mycket om floden. Dessutom hade floden en svag doft som jag trivdes mycket med.

Efter lunch åkte vi för att titta på caimaner vilket är ett slags krokodildjur. Jag blev helt fascinerad när guiden lockade fram de med kyckling. Supergulligt var det när ungarna kom simmade med bara halva huvudet ovanför ytan. De var också vilda så de bodde där i dammen naturligt. De tog sig fram lugnt och fint men när de gick på mot maten fick de fart.

På kvällen satt delar av gruppen och pratade och kom in på ämnet självkänsla. Jag delade med mig lite av mina känslor av otillräcklighet och det slutade med att vi berättade om vad vi gillade med alla personer som var med i samtalet. Ganska fantastiskt hur vi känt varandra under en så kort tid men ändå helt ärligt och utan att behöva tänka efter kunde säga vad vi tyckte om med varandra. Vi pratade till klockan två på natten och sen sov vi allihop i samma rum.

Dag fem och sex
Dagen som ingen hade sett fram emot var kommen. Den här dagen var det hemfärd så nån gång efter frukost fick vi åka med kanoterna en sista gång för den här resan och sätta oss i bussen. Jag var lika taggad som vanligt på att se utsikten men sorgen var ändå närvarande hela tiden. Vi kom fram till vandrarhemmet i Quito på eftermiddagen och då gav vi oss ut i stan. Vi satt på café och pratade för att sedan äta middag i en restaurang ett stenkast bort. Det var generellt sett mysigt men jag var rätt känslomässigt illamående av alla känslor så den natten blev ganska jobbig.

När vi vaknade upp på morgon dagen därpå efter några timmars sömn var inte energinivån särskilt hög heller och jag grät typ halva morgonen. Exakt varför vet jag inte men jag tror det handlar om någon slags chock över att ha varit förstådd av de andra utbytesstudenterna och sen behöva åka tillbaka till den högst förvirrande nya vardagen som man fortfarande inte har kommit in i ordentligt. Jag hade inte förväntat mig att jag skulle vara så känslosam över att säga hejdå till de andra men det var jag. Mina värdföräldrar välkomnade mig varmt tillbaka men jag var ändå nära på att börja gråta hela eftermiddagen och nästan hela dagen därpå också.

Sammanfattningsvis var det här en riktigt bra resa och jag är så nöjd med att jag åkte, trots att den av någon konstig anledning ställde till det en del bland mina känslor. Men det lär man sig också utav! Och jag som så länge har velat se regnskogen tyckte det var underbart att äntligen ha fått uppleva den och dessutom nu ha besökt alla Ecuadors tre regioner.