Machokultur och könsskillnader

Ecuador är uppenbarligen ett väldigt annorlunda land med många skillnader. En av dem som jag redan hade förväntat mig är könsskillnader som då skulle vara större här än i Sverige. Det stämmer men uppmärksammas ändå inte lika mycket här som i hemlandet. I det här inlägget kommer jag utgå från stereotypen om att föräldrarna består av ett heterosexuellt par då jag inte har sett något annat här och då inte kan tala utifrån det.

Förmodligen den första saken jag tänkte på när jag hörde om detta var att tjejer inte bör gå ensamma ute på kvällen. Det är nåt som är ganska oklokt oavsett vilket kön man tillhör men det är framförallt sant för tjejer. Går man som tjej ensam utomhus när det är dagtid märks det också tydligt att man inte är i Sverige. Att män tilltalar och kommenterar en på gatan är mycket vanligt och något som jag vid det här laget blivit van vid. Detta beror dock också starkt på att jag är utlänning.

Det andra som syns tydligt är hur kvinnorna jobbar mer i huset. Det är vanligt att båda föräldrarna jobbar men ändå gör kvinnan klart mest jobb i huset. I min familj står min värdmamma för det allra mesta av maten, tvättning av kläder (vilket ofta görs förhand) och inomhusstädningen. Värdpappa sköter det mekaniska, när nåt måste bytas ut, poolstädningen och han brukar diska också för då går det snabbt. Killarna i huset gör inte mycket hushållsarbete om de inte blir ombedda och förväntas inte göra det heller.

Där nånstans börjar det påverka mig. I början sa mina värdföräldrar att "här i familjen måste alla hjälpa till" och det är ju helt rimligt. Ganska snart blir det dock tydligt att jag som tjej har mer förväntningar på mig angående att hjälpa till. Varför gjorde inte just jag mat när föräldrarna kommer hem sent och bara vi syskon är hemma? Varför fixade inte jag det där som behövde fixas? Det blev så småningom bekräftat med ord att det inte bara var ett sammanträffande att jag förväntades göra mer.

Jag blev faktiskt ganska arg när detta blev tydligt men svalde det och tänkte mig att jag inte är här för att ändra kulturen utan snarare för att betrakta och uppleva den. Därför försökte jag anpassa mig till detta och acceptera folkets vanor här. Det svåraste med det var inte den faktiska orättvisan utan snarare att man tänkte sig att jag skulle se allt som behövdes göras utan att någon sa det till mig. Jag har bubblat av frustration när nån har blivit arg för att jag inte gjorde nåt som de inte ens bad mig att göra. Det tog tid att vänja sig vid. Att göra som någon säger är en sak men att faktiskt anpassa sig i tanken är en annan sak.

Sen tycker jag dock att killar generellt sett behandlar tjejer fint här. Knappt någon skulle få för sig att slå en tjej ens på skoj eller i en lek, de erbjuder sig snarare att drämma till den killen du inte gillar på käften. Killar här är generellt sett också ganska kärleksfulla mot tjejer och är inte rädda för att säga om de tycker du är fin. Så trots att machokulturen här är ganska stark finns även mycket respekt för tjejer och det är trevligt.