Så hur går det med spanskan?

Då och då får jag frågan om hur det går med spanskan vilket är språket jag lär mig här i Ecuador. Vissa tidigare utbytesstudenter säger att de lärde sig språket flytande efter tre månader. Antingen så har de och jag helt olika definitioner på vad som är att prata ett språk flytande eller så har de helt enkelt en enorm talang för språk. För nu har det gått fem månader och jag pratar långt ifrån perfekt spanska.

Innan jag kom hit började jag med att försöka lära mig grunderna för att åtminstone ha lite koll när jag anlände. Hängde ändå inte med i svängarna i början och frustrationen var enorm. När jag tappade mitt streak dagar på appen Duolingo (som var min enda inlärningskälla) typ två månader efter ankomst slutade jag i princip plugga. Jag vet inte om det var så bra egentligen men som tur är så lär jag rätt bra ändå.

För att förklara min språknivå skulle jag säga att jag kan ha samtal om det mesta beroende på mängden tålamod den jag pratar med har. Om personen använder komplicerade eller ovanliga ord blir det svårare för mig att förstå. Om den pratar snabbt eller sluddrigt har jag också svårare att hänga med. Vanliga konversationer går för mesta del bra och jag kan säga det mesta jag vill få sagt. Rätt ofta behöver jag prata runt ord eller använda gester för att uttrycka vad jag vill. Förut var språket ett uppenbart problem medan jag nu inte skulle sätta det i den kategorin. Nu är det nåt som generellt sett funkar rätt bra men behöver slipas ganska rejält.

Att både läsa och skriva går hyfsat bra, detta görs mycket genom att skriva med vänner men jag läser också en och annan enklare bok på spanska ibland. Att prata fixar jag rätt bra också, gör tydligen ganska ofta fel i feminint och maskulint och ibland låter det väl helt enkelt bara fult för att jag inte för ihop det. Men accenten har jag fått komplimanger över och jag kan ibland få upp farten i talet.

Det kan onekligen bli ganska frustrerande att inte prata lika bra som alla andra i omgivningen, det händer fortfarande inte alltför sällan att jag inte förstår gruppsamtal eller måste fråga vad folk pratar om. Dock är jag väldigt nöjd med att ha valt ett land där man pratar ett språk jag inte kunde sedan innan för det finns inget roligare än att känna språkutvecklingen. Det är en helt underbar tanke att veta att nu kan jag ha konversationer och komma fram i vardagen med ett språk som jag inte förstod för ett halvår sedan.