fredag 5 januari 2018

Nu är det 2018

Vilket speciellt år 2017 blev. Startade väl lite sådär. Fick ont i ryggen, la märke till mängden hårstrån som lossnar, lämnade skolan som varit min fina vardag i fyra år och var i allmänhet ganska orolig och osäker. Fanns fina och bra saker inblandade också. Hade härliga stunder med familjen, sa till killen jag gillade vad jag kände (och det är bra för att jag känner mig stolt över det), umgicks med mina vänner och njöt av den sista tiden i skolan. Jag kommer ihåg att Ecuador oroade mig väldigt mycket och en gång fick jag dödsångest och mamma en gång sa att om jag vill ställa in hela grejen så är det okej. Men det ville jag aldrig. Jag hade aldrig kunnat sätta mig framför datorn och skriva det mejl till YFU som berättar att det här går inte medan jag skulle känna sorgen och hopplösheten som en enorm tyngd i bröstet.

Så då åkte jag till Ecuador och nu är jag här. Massor av saker har förändrats sedan jag anlände. Och nu är 2017 slut. Ibland tror jag att det fortfarande är sommar, att det typ är september för det var ju alldeles nyss. Om jag tänker tillbaka på det som faktiskt hände i september så känns det som länge sen samtidigt men själva tiden mellan då och nu känns orimligt lång för att ha gått så snabbt. Men en sak kan jag säga och det är att jag är nöjd med beslutet om att åka hit. Riktigt nöjd är jag.

Själva nyårsfirandet var riktigt bra. Vi hade stort partaj i huset och var typ 30 pers. På eftermiddagen kom de första och då satte vi igång med att göra en slags docka föreställande en person som man sedan bränner på natten. Det låter brutalt men det symboliserar att man bränner det man inte längre vill ha med sig från det förra året till det nya. Vi hade redan köpt en men sen gjorde vi en betydligt fulare med gamla kläder och sågspån.

På kvällen började folk komma och jag och tre kusiner gick och satte oss i mitt rum och hade tjejsnack. Vi hade det jättetrevligt och det var faktiskt riktigt skönt att bara snacka med folk. Kändes som att jag hade känt de mycket längre än att bara ha träffats en gång tidigare. Vi blev hungriga och klagade på att vi inte skulle hinna äta förens efter klockan tolv. Sen drog vi oss utåt till uteplatsen där de andra var. Vi dansade runt och jag försökte mig på lite salsa igen (gick väl sådär). Tror det viktigaste när man ska dansa är att bara våga röra på sig och försöka matcha rytmen. När klockan slog tolv tjoade vi och kramade alla. Fick en extra lång kram av min värdmamma.

Efter det skulle vi bränna dockorna och då smackade man på ett lager tändvätska för att få dem att brinna trots regnet. En annan sak som är tradition här att spränga smällare. Då snackar jag inte om såna där små man kastar i marken för att se en liten gnista, här är det lite kraftigare grejer som gäller. Då tänder man på, springer så snabbt man kan för att inte skadas och sen sprängs det. Blev skiträdd första gången för det är inte en liten smäll men sånt tycker man är kul här! Sen blev det äntligen dags att äta. De andra åt gris men jag åt andra grejer som jag tyckte var gott. När vi hade ätit tittade alla på gamla videos från många år tillbaka och jag och mina kusiner satt och hängde i mitt rum tills klockan blev typ tre. Sen sov vi. Superbra nyårsafton blev det.

Förberedelser

I bakgrunden kan vi se vårt fula försök till stranden göra en docka själva.

Kusinerna jag pratade med en del


Lånad bild men såhär kan det se ut när man bränner dockorna



Gott nytt år!

1 kommentar:

  1. Så häftigt att få uppleva alla ecuadorianska traditioner, verkligen något annat än vi är vana vid från Sverige! Härligt med nya fina kusiner också!
    Gott Nytt År älskade Annika! Ditt 2018 blir lika speciellt som ditt 2017!

    SvaraRadera