Dansande i karnevalparaden och härlig tur till stranden

De senaste veckorna har vi i dansen övat mycket inför karnevalen som var nyss. När det är karneval finns det parader och grejer och vi i dansen skulle delta. På fredagen den 9 februari var paraden och vi tränade varje dag hela veckan. Jag var faktiskt inte helt tillfreds inför att uppträda. Inte nog med att jag var magsjuk en vecka innan hårdträningen så blev jag också ganska direkt efter tillfriskningen förkyld. Jag hoppades innerligt att halsen inte skulle bli för påverkad och det blev som tur var inte så farligt. Men det tog på krafterna ändå och jag kände mig stressad inför att dansa i paraden.

Sen var dagen kommen och det enda jag oroade mig över var att det var soligt ute och jag hade inte med mig solkräm. Vädret blev faktiskt ganska perfekt när vi väl tog oss till platsen där alla ekipage var samlade för att börja. Ecuadoriansk tid gällde såklart så vi började dansa strax efter fem om jag minns det rätt trots att paraden skulle börja klockan tre. Sen var det bara att dansa på i de nära två timmarna det tog att ta sig igenom hela paraden. Lite svårt var det eftersom att man hela tiden behövde röra sig hyfsat snabbt framåt medan man dansade och då och då blev jag lite vilse i stegen, men allt som allt var det kul! Folk sprutade skum på en och jag blev attackerad med färg när vi kom i mål.

Karnevalen pågår under fyra dagarna och nåt som blev tydligt är att man får ta hand om sig under dessa dagar. Jag och min värdmamma promenerade en populär väg mot en flod och vi mötte hur mycket ungdomar som helst på vägen med färg från topp till tå. Näst intill alla tittade på mig och jag tappade räkningen på antalet personer som skrek grejer efter mig så som gringa (betyder ungefär utlänning), hello (och andra tappra försök med engelskan), drottning och så vidare. En del skrek bara rätt ut i konstiga men lyckade försök att fånga min blick.

Bara någon dag senare bestämde vi oss för att åka till stranden så då steg vi upp tidigt och gav oss iväg med några vänner till familjen. Stranden vi besökte ligger ett par timmar bort med bil och vi stannade till och åt frukost på vägen. Kanske klockan 11 ankom vi och började med att promenera en sväng utöver den långa sandstranden. Det var en solig och go dag men i och med bristen på moln som täckte solens starka solar fick jag gå med handduk och grejer över huvudet. Vi spelade lite fotboll på stranden men jag satte mig på strandkanten efter fem minuter i stället och kände på vattnet. Ganska snart hade alla börjat närma sig vattnet och vi lekte runt bland vågorna.

Efter någon timma när törsten kom krypande började det bli tydligt att vi inte hade tagit med oss tillräckligt med vätska att dricka så då gick vi till poolområdet och köpte läsk. Där hängde vi tills det blev dags att äta lunch. Vi duschade oss och det blev prat om att åka hem men bestämde oss för att stanna för att se solnedgången. Det var det bästa beslutet på länge. Några gick på promenad, några spelade mer fotboll och jag gjorde en utflykt ensam över stranden. Under denna lilla vandringen kom jag fram till att jag har det mesta man kan önska sig i livet. Skrattade rätt ut över att jag aldrig annars tänker och fattar det på samma sätt. Men det gjorde jag där på stranden mitt på ekvatorn när jag promenerade i det ljumna vattnet och såg solen sakta ta sig neråt. Helt fantastiskt var det. Riktigt härlig resa!