Att säga hejdå till familjen var såklart sorgligt, men flygresan gick bra och under mellanlandningen i Amsterdams flygplats träffade jag några tyskar som också åkte med YFU till Ecuador. När vi kom fram till Quitos flygplats tog vi en buss till stället vi skulle vara på. När vi var framme hade jag redan fått ett par trevliga vänner vilket uppskattades starkt under hela lägervistelsen.
Ganska direkt när vi kom fram kickade de jobbiga känslorna in och som förväntat tappade jag aptiten. Inte nog med det så mådde jag riktigt illa när jag försökte få i mig lite middag. Illamåendet blev såpass intensivt att jag på kvällen sa till en av ledarna för att sedan få ett och annat av honom (Ariel, viktig person inom YFU Ecuador) och en annan (Pedro, volontär) som skulle hjälpa mot höjdsjukan som de misstänkte starkt och som jag senare också kom fram till att det måste ha varit. Dock blev illamåendet för mycket ändå men det var ändå väldigt skönt att ha de som hjälp.
Själva lägret varade i tre dagar inklusive dagen vi kom och vi gjorde en del lekar, var ute lite i Quito och hade ganska mycket information vilket jag tyckte var bra. Under kvällen på både andra och tredje dagen dansade vi salsa och annat vilket jag tyckte var väldigt roligt. Jag blev fascinerad över hur alla verkar kunna dansa i Ecuador och jag dansade lite med alla tre volontärkillarna. Somliga av dem skrattade lite åt mig så jag var nog ganska dålig men jag hade skoj ändå.
Känslorna var inte helt oväntat väldigt starka under hela vistelsen och det är de fortfarande. Att säga hejdå till alla utbytesstudenter och volontärer på den tredje kvällen (för jag skulle upp och iväg tidigt dagen därpå) var väldigt sorgligt det med och jag kunde knappt sova den natten. Trots att jag hade ganska mycket känslor var det en väldigt bra inledning på utbytesåret och jag saknar redan människorna. Jag är nu hos min värdfamilj och det kommer jag snart skriva om.
Avslutningsvis får ni se ett par bilder.
Kul att läsa! Ser fram emot mer!
SvaraRadera+1
Radera