lördag 28 juli 2018

Att komma tillbaka till Sverige

Jag ville inte riktigt åka hem under den sista tiden i Ecuador, trots det hade jag en ganska glorifierad bild av Sverige. Framförallt någon eller ett par månader innan hemfärd var jag ordentligt taggad på att åka hem och trodde att allt skulle bli så perfekt och så enkelt när jag väl var tillbaka i Sverige. Som tur är bleknade den orealistiska tanken en aning för som väntat var den bilden jag hade då ganska långt ifrån sanningen. Det är inte det att allt är skit i Sverige men det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, vilket de har varnat för.

Den första veckan gick ganska bra för vi gjorde saker mest hela tiden. Trots det hade jag den där gnagande känslan lite i bakgrunden. Jag är dock väldigt glad och tacksam över det mottagandet jag fick av min så fantastiska familj när jag var nyanländ och mamma var förstående i att det kändes konstigt. Nånstans mellan vecka två och vecka tre blev jag riktigt dålig. Vissa dagar orkade jag inget och låg bara och sov eller grät. Jag såg vad mina vänner i Ecuador gjorde och hur roligt de hade, hade inga vänner i Sverige att umgås med. Jag har i och för sig några vänner här med men har inte kunnat träffa dem för varken de eller jag har befunnit oss i vår hemort samtidigt. Jag frågade mig själv vad jag nu ska göra med mitt liv och letade frenetiskt efter danskurser och liknande jag kanske skulle kunna ansluta mig till. Blev rädd för att alla i Ecuador skulle glömma bort mig medan jag verkade vara så beroende av att de skulle minnas mig med glädje. Det gjorde snarare ont än var trevligt att tänka på Ecuador.

Jag hade också en förväntning av att vara en ny härlig person nu när jag skulle komma tillbaka. Att jag inte längre skulle reta upp mig på småsaker, att jag skulle vara rolig och kärleksfull, mogen, hjälpsam och produktiv. Snarare känns det som att det var raka motsatsen som hände, jag blev lättirriterad, sur och otrevlig och enligt mig själv bara till besvär. Självkänslan försvann. Jag kände mig kritiserad vid minsta invändning och att jag om något bara förändrats på ett negativt sätt. Jag har varit så fruktansvärt besviken på mig själv. Jag som trodde att tillbakalängtan skulle vara det svåraste med att komma tillbaka, det var fel. Att jag själv inte blev som jag hade tänkt mig blev det svåraste.

Sen är det inte så att jag inte saknar Ecuador för det gör jag. Jag saknar min värdfamilj och deras härliga sätt att vara på. Jag saknar min klass som är så himla fin. Jag saknar min dansgrupp och att röra på mig över huvud taget. Jag har varit väldigt störd av förvirringen och sorgen kring att lämna Jonathan och se honom fortsätta sitt liv i Ecuador utan mig, han var ju trots allt den jag hade kanske allra närmast hjärtat under året. Ibland är det också lite kulturella grejer som jag gärna skulle vilja se i Sverige också, som att det är trevligt och helt okej att prata och umgås lite trevligt med främlingar.

Nu har jag varit hemma i ganska exakt en månad, jag satte mig på flyget den 28 juni och kom fram den 29. Blev förvånad när jag såg att det inte var mer än så samtidigt som tiden verkar gå ganska snabbt. Känns som att jag har varit här i en evighet på något sätt. Jag kan inte säga att jag mår helt bra nu heller men sakta men säkert försöker jag få upp mig själv på fötterna igen. Folk säger ju att när man är ledsen och mår dåligt är det bra att hitta på saker att göra. Vissa gånger har inte det gått, jag har ju vissa dagar knappt ens orkat äta. Men vissa saker kan funka ibland. Att gymma då och då har hjälpt mig och varit jättebra. Att titta på någon rolig YouTuber har annars varit bra när energin sviker en. Sen har jag kopplat bort mig från telefonen ett par gånger också så att man inte bara sitter och engagerar sig i de andras liv i Ecuador. Det har också varit rätt bra. Nästa steg för mig blir nog att försöka hitta något intressant att ägna tid åt nu under sommarlovet när jag har för mycket tid att övertänka allt. I det här inlägget låter det ju lite som att allt är ganska bedrövligt och det är inte helt sant trots att mycket är väldigt svårt, det här är trots allt en viktig del av upplevelsen.

Bildbevis på att inte allt är skit:











5 kommentarer:

  1. Annika jag tycker det är underbart att ha dig hemma igen! Jag vill ha dig som du är, inte en annan ”ny härlig person”, utan vår älskade Annika med alla dina egenskaper och personlighetsdrag.
    Men du har absolut utvecklats fint under året! Du är mer självständig och företagsam. Du bjuder generöst på dig själv på roliga sätt. Du både ger och tar emot ursäkter på ett helt annat sätt än innan du åkte. Du motstår ibland att sugas in i tjafs och klarar ibland att hålla dig utanför. Du är spontant och villigt hjälpsam, det är mycket trevligt, credit to mamma Patricia! ;-) Det är en mognare och vuxnare Annika som har kommit hem till oss, även om det inte känns så för dig.
    Jag förstår din frustration nu när du har kommit hem efter ditt utbytesår. Jag var också väldigt frustrerad när jag kom hem från mitt. Jag minns att jag beskrev det som ett magplask från 3:ans trampolin, utan vatten i poolen. Jag tror det kommer att bli bra för dig när sommarlovet är slut och din nya vardag på gymnasiet kör igång med buller och bång.

    SvaraRadera
  2. Jag kände väldigt likt när jag kom hem från mitt utbytesår i USA. Jag tänkte att jag skulle vara lika utåtriktad och företagsam som jag var i USA, men det tog slut ganska fort (det mest produktiva jag gjorde direkt när jag kom hem var att laga persiennen i mitt rum och byta hårddisk i datorn). Jag hade kommit tillbaka till en vardag som inte hade förändrats ett dugg sedan jag åkte och som jag mentalt redan lämnat bakom mig. Egentligen tog nog nedstämdheten inte riktigt slut förrän jag ett år senare flyttade till Stockholm, men jag tror att det kommer gå mycket snabbare för dig i och med att du ska till Öckerö. Men jag fick ändå med mig mycket lärdomar från USA som jag med stor framgång har använt sedan dess. Några exempel:

    Gör det du kommer ångra minst -> åkte till barcelona i 10 dagar när jag redan var en månad sen till skolan (det blev jättejobbigt men annars hade jag ju ångrat att jag inte åkte)
    Det är bättre att göra saker än att inte göra saker -> har träffat många goda vänner för att jag bestämt mig för att tacka ja till att följa med på något jag blivit medbjuden även om jag inte kände så mycket för det
    Skolan behöver inte gå perfekt, bara bra nog -> blev nominerad till klassens betygskollaps när jag tog studenten

    Mitt liv har helt klart blivit rikare av mitt utytesår, och det har säkert ditt också blivit!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om något har du helt klart bemästrat förmågan att le på bild.

      Radera
    2. Tack så mycket för din högat uppskattade kommentar Fredrik, blev jätteglad. Ska ta in det där!

      Radera