torsdag 21 juni 2018

Min skola i Ecuador

Den ecuadorianska skolan är annorlunda mot den svenska på fler sätt än att de har skoluniform. Det finns ett par olika typer av skolor; privata, allmänna, katolska och militära. Privata skolor kan vara rätt dyra och något prestigefulla men i vissa fall verkar undervisningskvalitén svaja. Allmänna skolor tillhör staten och kostar inte. Vissa av de är lite osäkra men långt ifrån alla, och många av de är riktigt bra. Katolska skolor är som man hör på namnet kristna men skiljer sig inte så mycket från icke-kristna skolor annat än att man brukar börja dagen med en morgonbön och att man nån gång ibland har gudstjänst. Militära skolor vet jag väldigt lite om men är inte så dramatiskt som det låter. Vad jag har hört lär de sig att marschera och vråla högt men inte så himla mycket annat militärrelaterat än det.

Den skolan jag går på heter Unidad Educativa Marista PIO XII och är katolsk. Skoldagen börjar klockan 07:15 och avslutas klockan 13:15 varje dag måndag till fredag. Vi har åtta lektioner på 40 minuter vardera varje dag och två raster, den ena är 25 minuter och börjar klockan 09:15 och den andra är 15 minuter och börjar 11:40. Man har alltså inte rast mellan varje lektion som vi generellt sett är vana vid i Sverige utan man har flera lektioner på rad. Varje klass har sitt egna klassrum som man alltid är i och i min klass består av ungefär 45 elever. Under skolåret finns det ett långt lov och det är under februari och mars här i kustregionen. I höglandet är lovet i stället under juli och augusti.

På min skola finns en kafeteria som säljer lite olika man kan gå och köpa för en liten peng på rasterna. Det blir ofta krig där när man kan köpa pommes med korv för det vill exakt alla ha och man vill ju gärna hinna äta upp tills lektionerna börjar (mat är förbjudet i klassrummet). I skolområdet finns det en enorm gräsplan där de ibland har skolgympan. Oftast så förs dock de lektionerna i ett område som har cementgolv och ett tak men ändå inte är inomhus. I huvudbyggnaden har administrativ personal sina kontor. Klassrummen ligger i långa byggnader längsmed uteområdet.

När man tänker på att vi är så många tonåringar i samma lilla klassrum kan man komma på tanken att det kanske är exakt hur dålig ordning som helst. Så är dock inte fallet. Här är systemet annorlunda och eleverna vet mycket väl konsekvenserna om de inte sköter sig. Det handlar inte bara om att lärarna blir irriterade om folk snackar utan snarare om att de vet om att undervisningen är viktig och att det kan bli problem om man får dåliga betyg. Betygen är också annorlunda här och räknas på ett annat sätt än vad jag är van vid ifrån Sverige. Man får betyg från 1-10 medan allt under 7 är underkänt. På prov räknas antal poäng som summeras till max 10 och antal poäng blir så ens betyg. Lyckas man inte få godkänt i slutet av terminen har man ett par chanser (inklusive obligatoriska kurser under lovet) att förbättras men lyckas man inte blir man tvingad att gå om årskursen i en annan skola.

Utbildningen här verkar inte handla särskilt mycket om att tänka och reflektera själv utan snarare att lära sig ord för ord vad läraren säger. Ofta får man läxor till dagen därpå och flera prov under en dag. Inlämningar skiljer sig ofta ordentligt från de svenska. Här är det ofta väldigt viktigt att göra läxor och liknande så kreativt som möjligt snarare än att faktiskt lära sig det man behöver lära sig. Jag har sett inlämningar i alla möjliga former och jag tappar hakan över hur mycket fantasi och omsorg de lägger i dem. Själv skriver jag med blyertspenna.

Längst bak ser man klassrummen, huvudbyggnaden är rimligt vänster och idrottsplanen till höger

Utsikt från huvudbyggnaden

Gräsplanen

Skolans kapell

Idrottsplatsen under tak

I klassrummet. Jag blev alltid placerad längst bak

3 kommentarer:

  1. Nu är det pappa som skriver och aldrig fått till kommentarerna på mitt googlekonto. Kul och intressant att läsa! Man undrar lite hur man kan ha 7 betyg av underkänt...!!

    SvaraRadera
  2. Kul att läsa! Det kommer du också att tycka om några år, jättebra att du sparat dina minnen i en blogg! Jag är glad att jag gjorde det under mitt utbytesår.

    SvaraRadera